När jag står mitt i ett träningspass så kommer ibland tanken "Varför utsätter jag mig för det här?" och "Hur kan det finnas folk som tycker att det här är kul?" Men efteråt så känns det så skönt och det kan komma en liiiten längtan till nästa pass.
Vet att det kommer att bli lättare när jag fått bättre kondition för just nu är den i botten.
Jag övar också på att inte bry mig om vad andra tänker, jag har verkligen ingen kordinationsförmåga och blir helt förvirrad när man ska göra en rörelse med benen och en annan med armarna, men jag gör så gott jag kan och ibland struntar jag i armarna och koncentrera mig på benen. Jag tänker inte låta min dåliga kordinationsförmåga hindra mig från att träna och jag vet att jag inte är ensam om problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar